So What- En ödesdiger vals med ett spirituellt pianospår
“So What” från Miles Davis ikoniska album “Kind of Blue” är inte bara en jazzstandard, den är en portal till en tid då improvisation och melodi flöt ihop i ett hypnotiskt dansande landskap. Med sin distinkta modal struktur, där ackordföljden fungerar som en vaggande bakgrund för improviserande musiker, bryter “So What” från traditionella blues-baserade jazzformer. Resultatet är en atmosfär av meditativ lugn och uppfriskande enkelhet, allt medan Davis’ trumpet klingar med ett ödsligt skimmer.
Historien bakom “Kind of Blue”
Året var 1959, och jazzvärlden stod på gränsen till en revolution. Bebop, den tidigare dominerande stilen, hade nått sin kulmen med sina komplexa ackordprogressioner och snabba tempi. Miles Davis, en pionjär som alltid sökte nya musikaliska horisonter, ville utforska något mer avslappnat och suggestivt. Han såg potential i modal jazz, där melodier byggs på skalor istället för specifika ackord, vilket gav musikerna större frihet att improvisera och uttrycka sig själva.
I denna anda samlade Davis en stellar lineup av musiker: John Coltrane på tenorsaxofon, Cannonball Adderley också på alto saxofon, Bill Evans på piano, Paul Chambers på bas och Jimmy Cobb på trummor. Tillsammans spelade de in “Kind of Blue” under två intensiva studiodagar.
“So What”: Analysen av en jazzklassiker
-
Modal struktur: “So What” använder sig av två modala skalor: D dorisk och Eb dorisk. Den repetitiva ackordföljden skapar en hypnotisk atmosfär som ger musikerna utrymme att utforska olika melodiska idéer inom dessa skalor.
-
Miles Davis’ trumpet: Davis’ spelning är ett mästerverk i sparsamhet och känsla. Han spelar med en klar och högt klingande ton, vars ödesdigra fraser slingrar sig genom den modala strukturen. Hans improviseringar är aldrig överdrivna, utan bygger på subtila variationer och melodiska citeringar.
-
John Coltrane’s saxofon: Coltrane var då en relativt okänd musiker, men hans spelning i “So What” visar en extraordinär musikalisk talang. Hans saxofonsolo är en kraftfull blandning av bluesy passion och spirituella andäktighet.
-
Bill Evans’ piano: Evans’ pianospel bidrar med en elegant och meditativ atmosfär. Hans ackordprogressioner är minimalistiska men djupt uttrycksfulla, och han skapar ett luftigt sound som kompletterar Davis’ trumpet perfekt.
“So What”: Ett evigt arv
Sedan dess har “So What” blivit en av de mest inspelade och eftertraktade jazzstycken genom tiderna. Musiken har inspirerat generationer av musiker inom alla genrer, från rock till elektronisk musik. Davis’ vision att skapa ett nytt musikspråk genom modal improvisation har haft en djupgående inverkan på utvecklingen av modern jazz.
För den nyfikne lyssnare:
- “Kind of Blue” är det mest sålda jazzalbumet i historien.
- “So What” spelades in i två tagningar, den andra blev den version som släpptes.
- John Coltrane lämnade gruppen kort efter inspelningen av “Kind of Blue”, men han fortsatte att utveckla sin musik i en allt mer spirituell riktning.
Spår | Titel | Längd |
---|---|---|
1 | So What | 9:34 |
2 | Flamenco Sketches | 9:50 |
3 | Blue in Green | 5:27 |
4 | Freddie Freeloader | 6:51 |
5 | All Blues | 6:48 |
Låt dig förföras av “So What” och upptäck den magiska kraften hos modal jazz. Det är en resa som du kommer att komma ihåg länge.